måndag 11 februari 2013

Mekane Yesuskyrkan bryter med Svenska kyrkan


Addis Abeba måndag kväll 11/2. Efter en fin och lärorik resa till Aira sjukhus och Mendi synod, med besök i nygrundad församling bland Bertafolket i Blå Nildalen är jag till baka till storstad och internetuppkoppling. Jag vill kommentera nyheten om att Mekane Yesuskyrkan (EECMY) bryter relationen med Svenska kyrkan genom beslut i sin generalförsamling förra helen. Besluten bekräftar tidigare beslut i kyrkans (mindre) kyrkomöte (Church Council).

Generalförsamlingen följdes direkt av CMCR, understödjande kyrkor och organisationers partnermöte med EECMY. Vi fick inte se något översatt protokoll eller något annan skrifligt dokument. EECMY:s högsta ledare, president Wakseyoum, sa egentligen ingenting i klarspråk när han av delegaterna ombads förtydliga vad beslutet innebär, vilket skapade en del frustration hos oss. Han hänvisade i stället till de brev som Mekane Yesuskyrkan (EECMY) kommer att skriva till Svenska kyrkan och Evangelical Lutheran Church in America (ELCA) som tagit likande beslut som Svenska kyrkan. Vi lämnade Addis när partnermötet (CMCR) avslutades, och jag har inte kunnat ta del av det som skrivits i svensk media

EECMY verkar mena att beslutet inte är generellt. Man vill försöka klargöra sina relationer inte bara på kyrkonivån utan också behandla grupper (förmodligen församlingar och organisationer) och individer utifrån deras ståndpunkt i frågan om samkönade äktenskap. Hur detta är tänkt att fungera är inte helt klart. Vi uppfattar att EECMY därför vill fortsätta samarbetet med EFS. Vi fick denna information informellt. Vi vet inte om EECMY också har tänkt kommunicera skriftligt till oss. Vi kan dock utgå ifrån att detta gäller.

Vi anar att det har varit en viss brottning för EECMY hur man skulle fullfölja tidigare beslut och hur man ska följa upp det brev som gick ut på att man bad Svenska kyrkan att omvända sig och riva upp sitt beslut. Brottningen gäller inte ställningstagandet i sakfrågan utan enbart vilka konsekvenser Svenska kyrkans hövligt avvisande svar skulle få. Under vår resa västerut har vi fått höra lite mer om generalförsamlingens behandling av frågan. En minoritet, hur stor kan inte avgöras eftersom det inte begärdes voterering i frågan, har velat återremittera frågan till kyrkomötet för att få mer tid till samtal med Svenska kyrkan och ELCA och för att hinna tala igenom konsekvenser av beslutet.

Ledare för centrala synoden, där EFS varit verksamma i över ett hundra år, och där senare både Svenska kyrkan och ELCA gått in med rätt omfattande ekonomiskt stöd, har i EECMY:s process framfört sin önskan att inte förhasta beslutet. Det främsta skälet menar man vara den långvariga relationen till Svenska kyrkan och EFS men även omsorg om samhällets minsta, som döva eller föräldralösa barn, som skulle drabbas direkt om stöd skulle utebli. Synoden står bakom kyrkans teologiska hållning men önskade ett beslut som mer liknade det som ELCT (Evangelical Lutheran Church in Tanzania) fattat. Det vill säga en klar teologisk markering följt av restriktioner kring vilka som skickas till Tanzania som representanter eller missionärer. Vi uppfattar att president Wakseyoum själv hade hoppats på andra beslutsformuleringar än vad som nu blev fallet. Nu fanns en målmedveten och tydlig majoritet, inte minst från församlingarna, som inte ville vänta längre och beslutet fattades med acklamation.

Under och efter CMCR fördes i flera omgångar samtal mellan EECMY:s ledning och representanterna för Svenska kyrkan och ELCA.  Det förefaller som att det fortfarande är oklart vad  beslutet faktiskt innebär i alla avseenden och att kanske EECMY själva inte har kunnat förutse alla konsekvenser av beslutets eller snarare beslutens innebörd. På något sätt måste säkert saken tas upp i Lutherska Världförbundet där alla tre berörda kyrkor är medlemmar. Där är man med på villkor att man bland annat erkänner varandras prästämbeten och nattvardsbord. Men eftersom vi inte vet precis vad som beslutats - och vad EECMY avser med sina beslut - så kan jag inte bedöma på vilket sätt frågan kommer att behandlas där. EECMY kommer säkert, om man inte redan gjort det - Wakseyoum reste till Tanzania direkt efter CMCR - att samtala med sin stora lutherska systerkyrka, ELCT, om dessa saker.

Det kan möjligen också finnas utrymme för Svenska kyrkan att välja hur man reagerar på det kommande brevet från EECMY. Man har ju fram tills nu sagt att man vill ha en öppen hållning. Frågan är hur hårt man vill reagera nu. Kanske Svenska kyrkan (och ELCA?) inte menar sig ha något annat val än att begära att EECMY utesluts ur Lutherska världsförbundet? Förhoppningsvis finns det mer konstruktiva alternativ. Dessutom finns ett antal viktiga samhälls- och diakoniprojekt som stöds av Svenska kyrkan, direkt eller genom LVF, och som inte kan avslutas på en gång eller överlämnas till etiopiska regeringen hur snabbt som helst.

Hur ser EFS på det som hänt? När jag och EFS ordförande på styrelsens uppdrag skrev till kyrkomötets ledamöter inför beslutet om samkönade äktenskap hösten 2010 framförde vi oro för att ett ja skulle kunna påverka relationer till systerkyrkor på ett allvarligt sätt. När nu en brytning i någon form sker så är det smärtsamt och lite omskakande, även om det inte är helt överraskande, Det är definitivt ingenting som EFS önskat. Styrelsens hållning är att beslutet i äktenskapsfrågan inte skulle behöva vara kyrkoskiljande. Det finns säkert avvikande uppfattningar om detta inom EFS, men genom att vi fortsätter att låta prästviga de som ska gå i EFS tjänst i Svenska kyrkans ordning, så gör vi praktiken ett sådant ställningstagande.

Hur kommer EFS att påverkas? Från EECMY har vi alltså fått signaler att de från sin sida avser att fortsätta att sammarbeta med EFS och välkomna oss till sin kyrka. Vi har en 150-årig relation och jag ser ingen anledning att låta den påverkas av det som hänt. Vi har varken önskat eller orsakat den här konflikten. Men däremot är det kanske just nu särskilt viktigt att vi värnar vår relation. Vi kan göra det, menar jag, eftersom vi är en självständig missionsorganisation, och möter EECMY som sådan, inte som kyrka. Och kan vi, genom att vi verkar inom och tillsammans med Svenska kyrkan, på något sätt vara en brygga, en länk, så ska vi ta vara på den möjligheten. Sedan vet vi inte om Svenska kyrkans gensvar på EECMY:s beslut kommer att påverka EFS i något avseende. Det är inte meningsfullt att spekulera kring det, utan vi får se vad som händer.

Sammanfattningsvis: Ett allvarligt brott har skett i relationen mellan EECMY och Svenska kyrkan. Innebörden i brytningen är fortfarande oklar. Vi sörjer över att denna splittring uppstått. EFS ska fortsätta att arbeta med och i Mekane Yesuskyrkan.

12 kommentarer:

  1. Spännande tider för EFS.
    Hur är det nu med EFS inställning till dessa frågor. Kan/bör en präst inom EFS viga samkönat? Om valet står mellan EECMY och SvK var ligger då EFS största lojalitet? Är det som biskop Åke Bonnier säger "En präst är (därmed) bunden till vad Svenska kyrkan tror och lär och har att förkunna detta och i sitt liv konkretisera detta till föredöme för andra.", "Man kan som vigd person inte tala som å ena sidan privat person och å andra sidan som vigd. Vad man än säger, vad man än gör är det diakonen, prästen, biskopen som säger och gör detta."? Alltså kan inte präster inom EFS förkunna annat än vad kyrkomötet beslutat (om nu kyrkomötet kan besluta om tro och lära)?
    Önskar allt gott med bön om fortsatt enhet och styrka och mod för EFS och dess ledning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Erik: Det är fortfarande upp till prästen att avgöra den frågan. Efs bör som inomkyrklig rörelse inte uttala en egen ståndpunkt. Det har aldrig varit vårt uppdrag. Att rörelsen har medlemmar som gärna går in i samtalen från olika horisonter är en en annan sak. Och DET är i sin ordning. Därmed ger jag också mitt svar på frågan om vår lojalitet: Den är med SvK.
      -Bengt Gustavsson-
      (ledamot av EFS riksstyrelse, men stryker under, med ledning av funderingarna ovan, att jag just nu talar alldeles för mig själv)

      Radera
  2. Genom detta och problemen för Samarbetskyrkorna och Johannelund framstår EFS framtid som ytterst oklar.Uppenbarligen är de ekonomiska konsekvenserna också orsak till att också EECMY vill hålla en bakdörr öppen.Stänger SVK igen den dörren kan jag inte se annat än att EFS blir en frikyrka och tappar den viktiga förankringen i SVK.

    Anders Bergstedt

    SvaraRadera
  3. Svenska kyrkan är inte längre en statskyrka, men Svenska kyrkan är fortsatt en "statsledd kyrka". Svenska kyrkan har fått en benägenhet att anpassa sig till det som är gångbart i tiden. Jag hoppas på ett fortsatt rakryggat EFS. Det finns frågor där ekonomiska fördelar inte får väga tyngst.

    SE Windh

    SvaraRadera
  4. Nu först har jag uppmärksammat att vi som bojkottar sociala medier kan kommentera genom att använda Anonymt nedan!EFS situation behöver klarläggas ordentligt innan årskonferensen.

    Anders Bergstedt

    SvaraRadera
  5. Tack för informationen från mötet. Det är nu viktigt att alla får korrekt och inte sminkad info om situationen.

    SvaraRadera
  6. Begis, tack för att du som vanligt kör med öppna kort! Men det här hör, menar jag, till vår portalparagraf om att stå fast vid en evangelisk-luthersk bekännelse (som inte kan reduceras till att enbart handla om huvudartikeln rättfärdiggörelsen). I motsats till ämbetsfrågan kan man knappast hävda att äktenskapsfrågan inte är behandlad i bekännelseskrifterna (inkl. Stora katekesen) eller i vår Herres undervisning (1 Mos. 2 och Matteus 19).

    Att EFS inte skulle kunna ha en egen och gemensam uppfattning om huruvida det finns någon gudomlig och mänsklig vits med att ha en mamma (eftersom även pappor kan föda barn?) eller med man+kvinna-förbundet (varken särskilt välsignat eller särskilt väldesignat enligt ÄB), nej, det finns inte på min karta. Man kan prata om pastorala hänsyn och förbön/välsignelse på enskild pastors ansvar hur mycket som helst (vilket jag själv har gjort), men äktenskapsdeformen 2009 är så renodlat queer att inte bara homofober reagerar. Ideologin bakom den borde ju om den slår igenom alldeles få oss att slå ut väggarna mellan "damernas" och "herrarnas", som ju bygger både på en markerad heteronorm - det sexuella tabut mot det egna könet - och de traditionella könsbegreppen.

    Svenska kyrkans ledning gör det ju faktiskt nu till en människovärdesfråga att förneka könets relevans t.o.m. i könsliv och föräldraskap! (Och för oss kyrkomusikarbetare och övriga anställda finns inga samvetsklausuler, bara för prästerna). Däremot accepterar kyrkoledningen tigande den pågående utsorteringen och avlivningen av foster med Downs syndrom. Hm...

    En annan sak är att det inte är Wejryd som hotar med indraget bistånd, det är EECMY som helt frankt säger upp samarbetet trots sämre ekonomiska utsikter som följd. Och bl.a. Antje Jackelén har helt rätt i att vi i relation till EECMY måste markera att kränkningar mot homosexuella strider mot evangeliet - men queerdeformen och dess definition av kränkningar är i alltför hög grad löjeväckande (nu anser ju ÄB att vi kränker folk genom att förneka att män kan föda barn!) och gör det inte precis lättare att kommunicera det vettiga vi faktiskt kan ha att bidra med.

    SvaraRadera
  7. Jag hoppas att Stefan snarast möjligt i denna spalt väger ihop och ger svar på alla frågetecken som nu har uppstått beträffande EFS ståndpunkter. Mitt intryck är att han ligger lågt för att inte skapa konfrontation och få respit för att få tid att ställa om för de dramatiska ekonomiska åtstramningar som väntar.Samkönade äktenskap är ingen enkel fråga och jag tycker att Andreas Holmberg i alla debatter tar stort utrymme och gör det för enkelt för sig.

    Anders Bergstedt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, Anders, det ÄR en enkel fråga för en kristen kyrka (precis som polygami). Queeräktenskapet, där vi nu inte ens i kyrkan ska ha kvar ett särskilt ord för förbundet mellan man och kvinna, mellan mor och far, fanns inte på kartan ens hos Anders Wejryd förrän staten fattade ett beslut som de politiska partierna sedan knallade över till kyrkomötet och drev igenom även där å Svenska kyrkans vägnar. Via Svenska kyrkan påverkade staten/partierna sedan GF-kyrkan (som aldrig vågat könsneutralisera äktenskapet själva).

      Vad som onekligen är en knepigare fråga - gäller även polygamin på t.ex. missionfälten! - är den pastorala hanteringen av en utsatt grupp, "oskicklig till äktenskap" (Matt 19 KB1917), och där har jag inte alls "gjort det enkelt för mej" utan varit mer liberal än de flesta EFS:are i fråga om möjligheter till pastorala undantag, förbön/välsignelse o.s.v. Men jag har, liksom t.ex. Esbjörn Hagberg och andra, visats vara en "nyttig idiot", eftersom de pastorala undantagen utnyttjades till en generell carte blanche (precis som vissa krafter nu vill göra även beträffande polygamin).

      Jag erkänner att jag, ofta just för att jag INTE vill förenkla för mycket, skriver längre inlägg än du, Anders ;o). Men du skriver å andra sidan ofta fler ;o). F.ö. håller jag med dej om att frånvaron av vettigt debattforum är ett stort problem - i varje fall för oss som tycker att öppen debatt behöver föras. Bl.a. du och Begis har länge gjort en viktig insats för att hålla den vid liv (liksom Mandor på sin tid) och det tackar jag uppriktigt för - ni får gärna ta ännu mer utrymmme!

      Tack till missionsföreståndaren för kommentarsmöjligheten; att han skulle hinna svara på alla kommentarer finns inte på kartan; vi får vara nöjda om han alls hinner ögna igenom dem. Men en sammanvägning av och allmän kommentar till reaktionerna här och på andra håll inom EFS (på lite sikt) är inget orimligt önskemål från din sida, Anders.

      Radera
  8. Tack för inlägg. Tyvärr måste jag göra er besvikna. Jag ämnar inte göra min blogg till en debattsida. Jag svarar på mail och telefon utifrån hur viktigt jag bedömer det vara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ditt svar förvånar mig inte.Hur skall debatten föras då det inte finns något annat forum ? Att information och debatt främst sker genom Dagen och Kyrkans Tidning är pinsamt !

      Anders Bergstedt

      Radera
  9. Om EFS å ena sidan skall vara en väckelse- och missionsrörelese inom Svenska kyrkan och å andra sidan skall vara helt och fullt lojal och instämmande i allt som denna kyrka företar sig eller beslutar, ja då följer av detta att EFS inte kan ha en egen åsikt. Men det borde EFS ha. Det har inte varit så vanligt. I den aktuella frågan som fått våra etiopiska vänner att sätta ner foten har svenska kyrkans politiserade kyrkomöte drivit igenom beslut utan teologisk eller ekumenisk reflexion. Jag hoppas och ber att EFS skall få mod och kraft att uttrycka en egen mening utifrån sin evangelisk-lutherska bekännelse.

    SvaraRadera