måndag 14 oktober 2013

Imorgon ärkebiskopsval!


EFS vill som missionsrörelse i Svenska kyrkan bistå vår kyrka i missionsuppdraget. Vi vill göra Jesus känd, trodd, älskad och efterföljd. Därför ber jag om en ärkebiskop som vill ta vara på EFS engagemang, uttrycksformer och kompetens. Men också på EFS förståelse av evangeliet och betoningen på att varje människa behöver få möjlighet att ta emot den gåva och räddning som vi får genom omvändelse och tro på Jesus Kristus, evangeliet om förlåtelse för våra synder, räddning från Guds dom och det eviga livets gåva.

Jag lyssnade på stora delar av hearingen inför valet. Det står klart att en del av det som sas ligger långt ifrån EFS teologi. Många, också jag, är bekymrade eller till och med förtvivlade över att till exempel frågan om Jesus uppenbarar Gud på ett tydligare sätt än Muhammed inte får ett klarare svar. Det behöver inte vara förenklat, Men som jag förstår Guds ord är Jesus är den ende som överhuvudtaget uppenbarar och erbjuder en banad väg till Gud. "Jag är vägen - ingen kommer till Fadern utom genom mig" - men den som kommer till Jesus kommer fram till Gud. 

Även om  andra religioner söker samme Gud som Jesus är vägen till, även om det är samme Gud som uppenbarar sig i Gamla testamentet som i Nya, även om bilden av Gud i islam bär drag av Jesu Gud och Far, så är det endast genom Jesu människoblivande, hans död på korset och hans uppståndelse som vi tydligt lär känna Guds självutgivande kärlek och vilja att rädda oss till evig gemenskap med sig. Och det är just genom att han blivit människa genom Guds helige Andes medverkan som han är Guds son, Gud och människa, medlaren mellan Gud och människor. Detta tror jag,  "under" Guds ord.

Kyrkans uppdrag är att vittna om Jesus som Guds frälsningsväg för alla människor. De som inte får möjlighet att höra eller säger nej får vi lämna till Gud som är mer barmhärtig och rättvis än vi kan kan föreställa oss. Och självklart måste frälsningens evangelium erbjudas med all den respekt och dialog som Jesus själv ger oss de finaste exemplen på. 

Eva Hamberg lämnade veckan som gick läronämnden och Svenska kyrkan. Det skakar om. Fler än jag ställer säkert frågan om måttet är rågat även för EFS. Ligger vi som grodan i grytan och går långsamt en omärklig död till mötes? Jag tror grytan är större än EFS i Svenska kyrkan. Vi är alla i den gryta som är den värld, den kultur och det samhälle vi är en del av. Vi hotas alla av en inre sekularisering och andlig död. Det enda sättet att överleva är att själv vara varmblodig, värmd av Guds ord, av Jesus, av den helige Ande och en levande kristen gemenskap som gör oss frimodiga. Den gemenskapen måste vi söka och skapa så långt det behövs. Vi behöver hemgrupper, mötesplatser, gudtjänster, konferenser, rörelser och ibland EFS-föreningar som värmer vår tro, när vår kärlek till Guds ord, ökar vår nöd för dem som inte känner Jesus och sänder oss till nya äventyr i Guds rikes tjänst.

Men EFS som rörelse har sin kallelse inom Svenska kyrkan. Idag behövs EFS dna mer än någonsin. Vår hållning att verka i Svenska kyrkan grundar sig på flera saker. Jesus uppmanar oss till synlig enhet, inte mer splitting. Vi delar kyrkans evangelisk-lutherska bekännelse. Så länge vi i EFS kan verka utifrån vår förståelse av evangeliet, på de sätt vi känner oss kallade att verka, med de förkunnare vi själva kan kalla och få vigda av kyrkans biskopar, så länge verkar vi utifrån den överenskommelse vi har med vår kyrka. 

Människor kommer till tro i kyrkans sammanhang. Fortfarande skapas kanske den största missionskraften då ett gott "EFS-pollen" kan få befrukta en församling i kyrkan och hjälpa den blomma och sätta frukt. Vi vill också finnas i vår kyrka i solidaritet med andra som är bekymrade över utvecklingen i Svenska kyrkan men där lämna  inte ens varit ett tänkbart alternativ. EFS ledning har alltid agerat utifrån den kyrkosyn som ligger till grund för en sådan hållning. 

Det finns stor anledning att be och samtala om dessa saker. Det görs redan och det behövs framåt. 

23 kommentarer:

  1. Det är väl lika bra att vara tydlig och säga att den enda som är tänkbar för EFS är Ragnar Persenius. Barbro Matzols har en bra ledare i Kyrkans Tidning liksom Maria Ludvigsson i SVD 12 oktober. Under rubriken "Är inte Kristus kyrkans usp" skriver hon bl.a. att " Svenska Kyrkans val av ärkebiskop verkar handla mer om andra storheter än Jesus Kristus." Hon fortsätter: "Ett trossamfund som vänder trossatserna ryggen tappar snart sig själv." I Dagens Seglora använder biskop Åke Bonnier (skälls-) ordet "Trospoliser" mot de som kritiserar kandidaternas otydlighet. Det har ju senast i Hammarbykyrkan visat sig att det är många krafter inom SVK som ser EFS som en belastning.

    Anders Bergstedt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anders Bergstedt: Jag är övertygad om att inte bara en kandidat är tänkbar för EFS.
      De är alla, goda kandidater på olika sätt.
      Oaktat vem som blir ny ärkebiskop, så är det som Stefan H. säger, att EFS som rörelse har sin kallelse inom Svenska kyrkan, och att där behövs EFS dna.
      För min del tror jag att det behovet är lika stort idag som tidigare. EFS roll har alltid varit att lyfta och bära Svenska kyrkan som inomkyrklig rörelse. Och att göra det med kärlek till Kyrkan.
      -Bengt Gustavsson-

      Radera
    2. Jag håller med Bengt Gustavsson. EFS behövs.

      Radera
  2. Kära EFS-are! Nu är det hög tid att fylla i utträdesblanketten. Nu skiljs agnarna från vetet. Vakna upp! Det är en lurig och förädiskt tid vi lever i. Jesus Kristus Allena.

    SvaraRadera
  3. Naturligtvis var Persenius chanslös. Man måste vara i tiden och politiskt korrekt. Kvinnorna skall in ! Nu är biskop Bonnier i Skara nöjd men Danell vänder sig väl i sin grav ! "Trospoliserna" fick ge upp och frågan är väl hur länge rörelser som EFS och OAS får vara kvar inom SVK. Helle Klein får väl stå på tillväxt några år men sedan är det väl dags för nästa steg ! Jag kom ihåg Hasse Alfredssons 40 år gamla monolog om biskopsvalet. Det var inte så noga om man kunde och levde efter De Tio Budorden. Huvudsaken att man hade sett filmen !!! Den historien håller än idag !

    Anders Bergstedt

    SvaraRadera
  4. Nej, Bengt Gustavsson, de är INTE alla goda kandidater. Ska vi inte lyssna till munnens bekännelse? Är EFS och dess medlemmar verkligen nöjda med utfallet av detta spektakel till kampanj och med resultatet av dagens röstning?
    Säkert kommer pastorsexpeditionerna veckorna framöver att få ett antal ifyllda utträdesblanketter!

    Jag i Halland

    SvaraRadera
  5. Frågar mig om inte nu måttet är rågat. Splittring vill vi inte ha i kyrkan, men enhet med VAD? Vad har mörkret att göra med ljuset? Kan jag stå bakom Antje som andlig ledare och ge henne auktoritet? Jag tycker du har rätt i mycket, Stefan, men om inte nu, när är då måttet rågat?

    SvaraRadera
  6. Stefan Holmström: Du ser hur viktigt det är att få en levande debatt även i EFS. Den pågår ju i alla kristna media och papperstidningarna har inte en chans. Jag hoppas att du fortsätter att ta upp aktuella spörsmål och även kommenterar. Monolog är inte i tiden !

    Anders Bergstedt

    SvaraRadera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  8. Tack för era kommentarer. Jag tänker att vi i EFS inte förhåller oss i första hand till ärkebiskopens tro, eller tolkning av kyrkans bekännelse, utan just till kyrkans bekännelse. Den ändras inte när kyrkan byter ärkebiskop. Sen är det klart att den högste ledaren påverkar sitt sammanhang och sänder signaler genom sina framträdanden (det är ju vad jag försöker göra:-)). Det är också viktigt att inte förenkla beskrivningen av "den andre" som det finns risk att göra när man inte håller med eller är kritisk.

    Jag tänker be för Antje och arbeta för att få en bra relation till henne. Och förhoppningsvis vill hon göra detsamma och som jag skrev ta vara på det vi står för och kan bidra med. Ärkebiskopen kan bidra till att EFS behandlas i enlighet med den överenskommelse vi har med kyrkan i kyrkostyrelse, biskopsmöte och kyrkokansli. Det har betydelse i längden. /Stefan H

    SvaraRadera
  9. Tack Stefan ! Det var ett bra sätt att knyta ihop säcken. Jag hoppas att vi alla ställer upp på detta och att vi får fortsätta att verka inom SVK. Det var ju grunden för bildandet av EFS och det är den uppgiften vi har.

    Anders Bergstedt

    SvaraRadera
  10. Hej! Som vanlig gräsrot tycker jag inte alls att vi ska knyta ihop någon säck. Att sätta punkt. Jag förstår Stefans hållningssätt som Misionsförståndare och att han måste förhålla sig på ett professionellt sätt till hela den kyrkliga organisationen. Hyser all respekt för det Stefan. Men du ska veta att det finns många klassiskt bibeltrogna medlemmar som börjar att plocka fram sina utträdesblanketter och våndas; lämna in eller inte. Vårt rättesnöre är Guds ord, det är det enda vi ska hålla fast vid, oavsett om det är år1548, 1789 eller 2013. Vi kan inte kompromissa eller omtolka det som det passar tid eller omvärld. Jag anser att " den röda linjen" har passarats och att vi inte ska gå i ok med SvK.
    Se bara på de villkor som ställs idag för att få vigas till präst. Vi har omkullkastat hela vår trosgrund. Det som var oacceptabelt enligt bibeln för några deccenier sedan lyfts nu upp till sanningar som alla måste acceptera. Jag tycker detta är något oerhört! Sedan får kyrkostyrelser biskopsmöten och alla kyrokansli i världen säga vad dom vill.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du var en riktig dysterkvist ! Vi skall kämpa på som tidigare tills vi blir utkastade ! Vårt rättesnöre skall vara Guds Ord. Om du inte accepterar att det inom den spretiga SVK finns andra åsikter är det nog ärligast att ansluta till någon frikyrka !

      Anders Bergstedt

      Radera
    2. Dysterkvist eller inte ska du nog inte gå och vänta på att folkkyrkan "kastar ut någon", Anders. Vi får nog verka inom Svenska kyrkans paraply och bidra med våra skattekronor och frivilligresurser - men hur pass nära eller hur pass "officiellt" samarbetet kan vara, det är frågan.

      Vad menar du med att "acceptera att det inom den spretiga Svk finns andra åsikter?" Jag accepterar att det finns laestadianer, högkyrkliga m.fl. som på många punkter skiljer sej från "EFS teologi".

      Men jag accepterar inte att Svenska kyrkan under hela detta årtusende företrätts av personer som svävar på målet vad gäller fullständigt grundläggande trosfrågor - ja, det är inte lätt att begripa om K-G Hammar ens tror på Gud eller inte. (Kom ihåg att han kallade sej själv en liten buddhist i samtalet med Dalai lama, och det är åtskilligt som tyder på att han snarare panteist, om inte ateist, än teist i vanlig bemärkelse - han verkar i varje fall inte tro på en personlig Skapargud utan talar om Gud som "ett verb" och som någon som "inte finns" men kan vara föremål för tro).

      EFS borde redan på K-G Hammars tid ha markerat som de högkyrkliga visavi åtskilliga biskopar (tyvärr oftast kvinnliga) att vi accepterar ärkebiskoparna som något slags generaldirektörer men inte som andliga ledare (varför skulle vi visa större vördnad för "ämbetet" än t.o.m. de högkyrkliga???). Se Ole Hallesbys ständigt lika aktuella artikel om Vort forhold til vranglaeren: http://nyt-i-natten-manus.blogspot.se/2007/07/vrt-forhold-til-vranglren.html

      Radera
  11. Jag tycker att EFS ska be om att chefen biskopsvigs.

    SvaraRadera
  12. Jag är benägen att hålla med dig Andreas. Svenska Kyrkan kommer nog aldrig att kasta ut EFS, däremot ställa krav på sina präster som går i strid med klassisk kristen tro. Jag känner flera som har haft en kallelse till både präster och diakoner men haft "fel" kyrkobakgrund (EFS och engagemang i Credo tex, ej nödvändigtvis kvinnoprästmotståndare) eller varit för konservativa i vissa frågor. De har i antagningsprocesserna uppmanats att "mogna" och vänta fem år och uppmanats att under den tiden gå till andra kyrkor som är mer "representativa" för Svenska Kyrkan. Detta lär ju inte bli ovanligare i framtiden.

    SvaraRadera
  13. Min fråga till dig Stefan är ifall EFS har någon nödplan ifall man i nära eller längre bort liggande framtid måste träda ur Svenska Kyrkan som organisation? Hur det skulle gå till rent praktiskt och vilka konsekvenser det skulle få för t ex EFS utbildningar och kyrkor? Jag är så rädd att vi stannar av ren bekvämlighet.

    SvaraRadera
  14. Det går snabbt utför nu. En nödplan är viktig att ha hursomhelst och det är bättre att finna samarbetsformer över kyrkogränser än att bilda ytterligare något nytt. Kanske blir den nya kyrkohandboken ännu värre än detta var. Om trosbekännelsen ändras - det vore väl det värsta som kunde hända.

    SvaraRadera
  15. Jag tror att alla funderingar har lätt att accelerera i ett sådant här forum... Hur stor besvikelse man än kan känna över sin kyrka, Svenska kyrkan, så är det ändå där EFS har sitt uppdrag. Stefan Holmström beskriver mycket bra i den här tråden: "...vi i EFS inte förhåller oss i första hand till ärkebiskopens tro, eller tolkning av kyrkans bekännelse, utan just till kyrkans bekännelse..."
    Vi skall be för biskoparna, inte snegla på utträdesblanketterna.
    -Bengt Gustavsson-

    SvaraRadera
  16. Jag är inte alls besviken över Antje Jackelen som ny ärkebiskop. Det är absolut fel att döma henne efter simpla ja och nej frågor om jungfrufödsel och jämförelser med profeten Mohammed. Hon hör till de allra främsta teologerna och kyrkoledarna i världen som vet vad hon pratar om.
    Hon kommer att betyda mycket för att förstärka Svenska kyrkans profetiska roll för fred, försoning, rättvisa och enhet i världen. Det är oerhört viktigt om kyrkan skall bli trovärdig för de som inte tror. Det tror jag efter att ha hört henne hålla föreläsningar och deltagit i debatter nyligen vid en internationell teologisk konferens om Luthers teologi i Uppsala nyligen.

    SvaraRadera
  17. Visst, Begis, visst har EFS sitt uppdrag inom Svenska kyrkan. Men håller inte ens EFS fast vid den evangelisk-lutherska bekännelsen har vi inte längre någon uppgift vare sej inom eller utanför Svenska kyrkan. Ska vi fira reformationen 2017 på liberalteologins premisser (att vitsen med reformation är att hela tiden ändra sin lära) eller på Luthers (att reformation innebär en åter-formning, ett återvändande till källorna).

    Och hur lågkyrkliga vi än är, och hur lite vi än vördar biskopsämbetet, kommer vi inte ifrån att ärkebiskopen är vår kyrkas främsta företrädare och därmed spelar roll. Och hur lite jag än vördar Anders Wejryd, kunde han i alla fall på en rak fråga från DN:s Niklas Orrenius svara att han trodde att Jesus avlades utan karlsloks medverkan. Däremot ansåg han inte frågan vara särskilt viktig, varför han - liksom Ragnar Persenius - är medskyldig till att han får en efterträdare som inte ens för sin egen del kan svara ett tydligt ja på frågan. Jfr Stefan Gustavssons tankar kring detta http://www.stefangustavsson.se/?p=1872

    Låt oss säga det rent ut: För en missionsorganisation som EFS är det en skandal av internationella proportioner att Svenska kyrkan, vår kyrka, fortfarande styrs av politiska partier som S och C och att dess ledarkandidater inte bara har svårt att ge besked om jungfrufödelsen utan t.o.m. har svårt att svara på om Jesus verkligen ger alla människor en sannare bild av Gud än Muhammed ger. Lika svårt som de har att svara på om det finns någon risk att gå evigt förlorad. Alternativt har blott alltför lätt att svara att alla blir saliga när de dör (av att dö? jfr Matt. 5:1-8).

    Och det värsta är att EFS kanske är lika splittrat som Svenska kyrkan i stort. Vi kanske inte heller har någon spärr mot extrem liberalteologi och queerdogmatik? (Även om EFS:s ledarskap sedan 2002 varit mer tydligt evangelisk-lutherskt präglat än Svenska kyrkans ledarskap). Och då kan man fråga sej vad vi ska ha EFS till.

    SvaraRadera
  18. Självklart är EFS splittrat. Det är jag tacksam för. Hade EFS hart EN uppfattning och den hade bestämts av personer i sådana här forum hade rörelsen varit död för länge sedan.Det spretiga EFS är en del av den spretiga Svenska kyrkan. Se det som en tillgång. EFS är inte en rörelse där alla tror och tycker lika uppifrån och ner i organisationen. EFS är en nerifrån och upp-rörelse.

    SvaraRadera
  19. Jo, det kan man ju alltid säga. (Jag såg inte din replik förrän nu).

    Men leker du inte med orden nu? Spretighet kan nog vara en tillgång, men verklig splittring är per definition inte positiv (möjligen om man leker "krossa tallriken-leken" på ett sommarkalas?), även om den kan bli nödvändig i bemärkelsen "gå isär"; ungefär som när ett äktenskap krackelerat för mycket och länge. Det varnas ju hela tiden för splittring i Nya testamentet. Splittring innebär att komma i strid med sej själv, och då kan man enligt Jesus inte bestå, vare sej som rike eller som rörelse.

    Om vi t.ex. inte kan vara eniga ens i så grundläggande frågor som om Jesus ger en riktigare bild av Gud än Muhammed ger eller om alla blir evigt saliga bara dom dör (minns att kardinalläran om rättfärdiggörelse genom otro har sin parallell i den om fördömelse genom otro), eller i så pass viktiga frågor (får man väl ändå säga!) som om det finns någon särskild biologisk/gudomlig vits med man-kvinna-förbundet eller om Jesus verkligen är född av jungfru utan karlsloks medverkan (styrkt av två evangelister, av vilka den ene gör anspråk på grundliga efterforskningar, se Luk. 1:1-5) - ja, då är det illa, mycket illa.

    Dessutom är det då rena nyset att vi skulle vara en evangelisk-luthersk rörelse, menar jag. Man kan inte kalla vad som helst för evangelisk-luthersk tro och lära.

    Vill du ha exempel på frågor jag personligen tycker att vi måste kunna tycka och tänka olika om utan att bli verkligt splittrade? Här har du en provkarta: *borgerlig eller socialdemokratisk regering *söndaglig mässa eller inte *lämpligaste psalmval *alkoholhaltigt vin eller inte i nattvarden *köttmat eller inte i församlingens miljöer *bästa bibelöversättning *lämpligaste missionföreståndare *nytt namn på EFS *lämpligaste livsstil ur miljösynpunkt. Nog räcker sådant till för åratals rejäla diskussioner. Inte kan alla tycka likadant om allt, även om vi ibland måste komma till beslut. Men inte kan dessa frågor vålla någon allvarligare splittring? (Annat än om några av dem faktiskt blir samvetsfrågor för medlemmarna - då får man ju respektera att de inte längre står ut med "spretigheten" utan t.ex. kräver alkohol- eller köttfritt överallt).

    SvaraRadera